RunningDirect-ambassadör kvalificerar sig till världsmästerskapen i triathlon på Hawaii

Oavsett varför du springer så uppmuntrar och stöttar vi dig från första till sista steget. Men den berättelse och det mål som RunningDirect-ambassadören Lotte delar med oss är något alldeles extra. Trots sin reumatism kämpar hon för sin största löpardröm: att springa triathlon på Hawaii. Och självklart vill vi inte missa ett ögonblick av resan dit. Som stolt sponsor följer vi hennes väg mot triathlon och delar hennes berättelse med dig.

Möt Lotte

Jag heter Lotte van Trigt och ända sedan jag var 18 år har jag drömt om att en dag få tävla i triathlon på Hawaii. För vem skulle inte vilja det? En tropisk ö, en idyllisk destination och dessutom få utöva en så underbar sport. Men det var alltid en dröm eftersom simning, cykling och löpning var saker jag inte utövade på den tiden. Jag blev påkörd av en bil innan jag var 18 år, hade brutit ryggen och enligt läkarna skulle jag aldrig kunna springa 10 km, än mindre simma 3,8 km, cykla 180 km och springa ett maraton. Frakturen läkte så småningom men ryggkotorna kollapsade, vilket resulterade i kronisk ryggsmärta. När jag fick reumatoid artrit vid 25 års ålder kändes det som om jag hade all fysisk otur i världen. Men det hindrade mig inte från att kämpa för min dröm. Steg för steg.

Det första steget mot triathlon

Runt 25 års ålder började jag idrotta igen, eftersom idrottandet gjorde att jag led mindre av den dagliga värken och smärtan. Förutom att idrotta började jag också springa igen och vid 29 års ålder sprang jag mitt första maraton. Jag hade för länge sedan insett att läkare inte alltid har rätt och jag kunde i mina ögon inte bryta ner min kropp mer. Så jag började göra det som gjorde mig lycklig. Vid 30 års ålder gjorde jag mitt första 1/8 triathlon och drömmen om att en dag göra det där loppet på Hawaii väcktes till liv igen. Men för att tävla på Hawaii måste du kvalificera dig och det innebär att du måste göra ett helt triathlon och sluta så högt som möjligt i resultatlistan. En rejäl utmaning alltså, men en som jag inte vek undan för.

Ett ger mersmak

Efter det första 1/8-triathlonet hade jag fått triathlonfebern i mig och jag körde på för fullt. Från 1/8 till kvart och från halv till slutligen 2021 mina två första fulldistanstriathlons i Köpenhamn och Portugal. Förra året i Barcelona tävlade jag i ytterligare ett helt triathlon och där lyckades jag ta en pallplats för första gången, trea i min ålderskategori! Vilken bisarr känsla. Jag tvivlade hela vägen fram till prisutdelningen och ceremonin nästa dag. Hade jag verkligen slutat trea?! Sen poppade frågan upp direkt: Räcker detta för en kvalifikation till Hawaii? Att stå på prispallen med priset i min hand kändes helt overkligt. Tyvärr räckte det inte till en kvalplats eftersom endast nummer 1 och 2 fick ett startbijett till Hawaii i denna tävling. Men drömmens låga var nu i full fyr och tanken var att försöka igen 2023 för att få det där startbeviset.

Det avgörande loppet

Jag studerade Ironman-kalendern ingående, gjorde Excel-ark med alla för- och nackdelar med varje lopp och efter noggrant samråd med min bättre hälft, tränare och bankkonto, dök Sydafrika upp. Att resa till Sydafrika stod ändå på önskelistan och att kunna kombinera det med ett triathlon är en dröm som går i uppfyllelse för triathleter. Så vi satte fart igen. Ironman i Barcelona var mindre än två månader sedan, tredjepriset stod fortfarande i vardagsrummet och jag behövde göra mig redo för en ny träningsperiod mot en fulldistans. Att delta i en tävling i början av mars innebar att träna på vintern. Istället för att sitta på soffan med en kopp te och en filt, fick jag trotsa vintervädret med tanke på att min kropp och det faktum att vinter inte är den bästa kombinationen på grund av min reumatism och kronisk smärta. Det blev ett lite annorlunda tillvägagångssätt med 2 veckors träning på Lanzarote "träningsön för triathleter". Vältränad reste jag till Sydafrika. Loppet var en fest i regn, blåst och när solen sken, sken den ordentligt. Under loppet hörde jag att jag var trea i min kategori och när jag väl korsade mållinjen var det med ett leende på läpparna och händerna i luften. Den där biljetten till Kona, Hawaii måste jag ha lyckats ta hem, eller hur? Nästa dag fick jag det förlösande meddelandet, jag hade kvalificerat mig! Med ett vackert pris och en hawaiiansk krans fick jag åka hem.

Vad är Lottes drivkraft?

Jag får ofta frågan varför jag gör det här trots att läkarna sa till mig att jag inte längre kommer att kunna springa och att den kroniska smärtan aldrig försvinner.

Mitt standardsvar är då: varför inte? Jag får extrem glädje av att simma, cykla och springa. När jag är fysiskt aktiv ökar hjärtfrekvensen, jag kan inte längre formulera fullständiga meningar och jag känner att jag lever. Jag njuter oerhört av att kämpa mot mig själv, att försöka få ut det bästa av det och fortsätta nå nya mål. Att ligga på soffan kommer definitivt inte att göra det bättre heller, och den soffan är många gånger bekvämare efter ett ordentligt träningspass än att ligga på den hela dagen, dag in och dag ut. Jag gör något som gör mig glad och jag hoppas innerligt att jag kan inspirera fler människor att göra något som gör dem glada och se om de kanske kan komma ett steg längre varje gång.

Mitt motto är inte för intet: om du kan drömma om det, kan du förverkliga det! Jag ska leva den drömmen på Hawaii i oktober!

Om löparen

Lotte van Trigt RunningDirect x HOKA-ambassadör är en mycket fanatisk löpare och tränar för sin ultimata löpardröm: triathlon på Hawaii. Även om detta redan i sig är en enorm utmaning för de flesta löpare, kämpar Lotte med ytterligare en utmaning - hennes reumatism. Trots detta låter hon sig inte nedslås utan kämpar på för att uppnå sin dröm.